(p. 1173) vitāku vitāku. [Tel.] n. Horror, confusion, నిశ్చేష్టత, ఎటునుతోచక కలవరపడి యుండడము, Forgetfulness, absent-mindedness, పారవశ్యము, పరాకు. వితాకు or వితాకుడు. One who is confused or struck dumb. విశ్చేష్టితుడు, పరవశుడు. వితాఖుపడు vitāku-paḍu. v. n. To be confused or confounded, to be at a loss, నిశ్చేష్టితుడగు, ఎటునుతోచక కలవరముగానుండు. 'మార్గముదప్పి కంపలన్ జిక్కి మదిన్ వితాకుపడిచింతము ననుంగుచు.' G. iii. 21.