(p. 1212) veravu or వెరువు veravu. [Tel.] n. A contrivance, expedient, device. ఉపాయము. Skill, cleverness, నేర్పు. Livelihood, జీవనోపాయము. Manner, mode, way, విధము అక్కడ జీవము చేయువెరవులేక without the means of living there. 'వెరవునులావులేని ప్రజ వేయువిధంబుల దివ్యబాణవిస్ఫురణము సూపిమాపి.' M. VII. v. 444. 'కాశిబోవువాడు కడగివేడుకతోడవెరవెరింగి మేనువిడిచెనేని.' Vēma. 1018. adj. Proper, యుక్తము. Dependent on, అధీనము. వెరవరి verav-ari. n. A clever, adroit, skillful person; an adept or expert, ఉపాయశాలి, నేర్పరి. వెరవిడి verav-iḍi. n. An unskillful man. ఉపాయహీనుడు.